Kärt barn har många namn, så även kryddat brännvin! Joddlarsaft, renat och spånken är några av de namn denne folkkäre dryck har fått i folkmun. Brännvinet har funnits i Sverige i över femhundra år och har brukats inom alla samhällsklasser. Sånger har skrivits till dess ära, pjäser har upprättats och den har använts till allt från kruttillverkning till folkmedicin. De allra flesta svenskar har någongång låtit sig smaka av denne minst sagt anrike dryck, både till fest och vardag. Vad vore vårt julbord eller vårt midsommarfirande utan nubben? Och hur skulle snapsvisorna låta utan flaskan?
Det började med krut!
Idag är brännvinet mest känd som en smakrik rusdryck men det har inte alltid varit så. När brännvinet en gång i tiden introducerades i Sverige, vid den senare halvan av 1400-talet så var det först inom den svenska kruttillverkningen den kom till användning.
Men brännvin var något folk ville ha och de styrande insåg ganska snart att det bättre att förse männsikor med det ville ha och ha kontroll än att folk själva tillverkade brännvin. Därför fick en viss herr Flaskedragare ensamrätt att tillverka brännvin ända en bit in på 1500-talet.
Brännvin som medicin
Under den första halvan av 1500-talet så började man också att använda brännvin som medicin. Man kryddade då brännvinet och påstod att det hade botande egenskaper och det var förmodligen just så vårt kryddade brännvin kom till. Bland de mer populära kryddorna går både anis, dill, fänkål, kummin och malört att finna. 1589 utkom två recept som fick stor spridning och användes som botemedel mot i stort sett allt. Dessa recept var skapade av ingen mindre än konung Johan IIIs hovapotekare Simon Brechelt. Så man kan med fog säga att tanken på brännvinets botande egenskaper var befäst bland befolkningen. Helt fel var kanske inte detta, för som de flesta vet så dövar ju sprit smärta.
Till en början så tillverkade man brännvin just genom att bränna vin. På latin hette destillatet auqua vitae, livets vatten. Med tiden utvecklar man processen och går över till att tillverka spriten på säd. Detta var en av anledningarna till att t.ex. Gustav Vasa år 1550 förbjöd brännvinet då det var missväxt, något som både Karl den XII och Gustaf III också senare gjorde. Gustav Vasas förbud varade dock inte länge och ganska snart tog man åter upp brännvinstillverkningen.
En annan förändring var att man också fick tillverka brännvin hemma, så kallad husbehovsbränning. Detta var ett kvinnogöra då man likställde det med hushållsysslor. Husbehovsbränningen förbjöds dock i början av 1700-talet men tilläts såsmåningom igen, för att återigen förbjudas i mitten av 1800-talet i och med nykterhetsrörelsens intåg. Något som kanske var välbehövligt då män i snitt i Sverige på den tiden konsumerade strax över 100 liter sprit per år! 1922 hade man en folkomröstning angående ett förbud mot sprit men förbudsmotståndarna fick då 51 procent av rösterna och man införde aldrig förbudet.
Sedan kom supen, snapsen och smörgårdsbordet!
Brännvinet var som sagt väldigt populärt och man drack gärna ur speciella brännvinsskålar. Ibland även med sked – som soppa – och det är det som har givit upphov till den än idag i folkmun populära ordet sup. Men det kan vara värt att veta att det inte endast var brännvin man intog med sked. Det var många olika slags spritsorter som man åt på detta sätt eftersom det var så man intog medicin förr i tiden. Vidare så kan man även knyta ordet snaps till brännvin då det betyder en munfull brännvin.
Vad gällde de olika tillfällena då man drack ett glas brännvin kan man minst sagt säga att de var många. Man kan t.ex. i äldre skrifter läsa om hur olika tider på dagen och olika tillfällen hade sin egen namngivna sup brännvin, t.ex. som tuppsupen, kaffesupen, och aptitsupen. Givetvis skulle det supas vid festligheter och begravningar. Man hade också så kallade brännvinsbord som man lät sig smaka av innan måltiden skulle börja. Dessa utvecklas sedemera under 1800-talet till just smörgåsbordet.
Dagens kryddade brännvin
I början av 1800-talet så började man göra brännvin på potatis och på så vis spara den dyra säden till annat. Dagens brännvin gör man alltså i huvudsak av antingen säd eller potatis. Mot slutet av århundradet moderniserade man tillverkningen. Man kunde t.ex.genom olika processer ta bort oönskade element ur drycken och göra den godare, så kallat renat brännvin. En annan viktig förändring var att tillverkningen blev mer och mer storskalig, en process som fortsatte långt in på 1900-talet.
Idag har man en inte riktigt samma inställning till brännvin. Den förr så vanliga morgonsupen dricker vi knappast längre, men brännvinet har ändå sin plats och finns ofta med vid både glada och sorgliga tillfällen. Den dominerande gruppen kryddat brännvin i Sverige är idag akvavit. I akvavit kommer den huvudsakliga örtsmaken från kummin och dill. Många kryddar också sitt eget brännvin, med allt från klassiska kryddor som malört eller johannesört till mer exotiska varianter som annanas eller rabarber.
Bland de mest kända sorterna av kryddat brännvin finner vi bland annat OP, Skåne Akvavit, Jägarbrännvin och Herrgårds Aquavit. Bland de utländska sorterna finns exempelvis danska Aalborg Akvavit eller norska Linie Aquavit. Vi bör också nämna Spritakademiens Guldnubben, om du var lycklig nog att bli ägare av en flaska av denna moderna akvavit.
Recept
Egentillverkad snaps är mycket enkelt och mycket gott att göra. Hör efter med mor- och farföräldrarna om det inte finns något släktrecept som skall gå i arv till yngre generationer. Finns inte det så är det väl dags att starta en egen tradition? Här är vårt enkla recept på björn- eller blåbärssnaps med mynta!
Sill och kryddat brännvin är en utmärkt kombination som vi lagar på flera olika sätt. Här är vi ett enkelt recept på brännvinssill med lök och fänkål till midsommarbordet.
Börja med att låta sillen rinna av och skär den i små bitar. Skiva fänkål, rödlök och morot, och lägg det lagervis i burken. Rör ihop brännvin, vatten, socker, fänkålsfrön och ättiksspriten och häll det i burken. Låt stå cirka 1 timme i kylen. Servera med nykokt potatis.